Det känns en aning konstigt att behöva konstatera att dagens träning besöktes av elva Söderkamrater. Trots att vi vann sist och borde vara taggade. Visst går det att komma med vettiga bortförklaringar till att man missar träningar. Då och då. Men trenden är tydlig: Allt färre folk kommer på träningarna. Både tisdagarna och torsdagarna.
Ska vi ha någon chans att klättra från vår nuvarande (och relativt miserabla) position i tabellen måste vi spela bättre. Det enda sättet att spela bättre är att skapa ett tightare samspel och att utvecklas individuellt. Ett talande exempel: Vi började träna på nickar. Nu har vi gjort nickmål i de två senaste matcherna. Slutsatsen är kanske förenklad med säger trots allt något om vikten av att förbättra våra svagheter. Att gång på gång vara runt tio pers på träningarna kommer inte att hålla i längden. Samspelet är något som utvecklas just där.
Nu är det hög tid för förändring. Därför tycker jag att vi gör så här: Alla som läser detta ska dyka upp på torsdag klockan åtta i Fruängen, om det inte finns väldigt goda skäl för att avstå. På fredag möter vi nämligen Korpen Stockholm och tre nya poäng är nödvändiga.
Tänk på att det är roligare att träna när alla kommer dit!
tisdag 25 maj 2010
söndag 23 maj 2010
ÄNTLIGEN!
Söderkamraterna - BK Höjden 4-0
Väntan är över. Mot BK Höjden tog Söderkamraterna säsongens första vinst. En stabil trepoängare trots stort manfall och halvrisigt självförtroende.
Det var ett riktigt ruggvänder som låg över Hammarbyhöjden under söndagen. Mörkgrå moln som inte alls gav någon majkänsla. Men det ihärdiga regnet upphörde lagom till matchstart och i takt med att vi började kontrollera spelet tittade till och med solen fram. Men låt oss börja från början.
Backlinjen var för dagen nykomponerad, med mig som mittback tillsammans med en halvskadad Viktor och Willian från 93-laget. Björn spelade ytterback och gjorde det utmärkt. Mittfältet och anfallet var relativt intakt så när som på en spelare. Achraf (också från 93-laget) hoppade in på kanten och gjorde en storartad insats med sina två baljor.
Men inledning var väl skakig från Söderkamraternas sida. BK Höjden hade de farligaste chanserna och var mycket nära att ta ledningen den första kvarten. Vi spelade dålig fotboll, snackade inget på planen och var allmänt lama i duellerna. Som en skänk från ovan fick Linus Eldebrink sin panna på en hörna och lite oförtjänt tog vi ledningen. Innan dess hade vi knappt haft en målchans.
Nu började spelet gå allt mer i Söderkamraternas väg. Höjden blev trötta och orkade inte hålla uppe sitt spel på samma sätt längre. Halvtidspausen kom lägligt för deras del. Trodde de.
För i början av andra halvlek trummade vi igång med ett mycket aggressivare spel. Tvåan och trean kom inom loppet av fem minuter och då kändes det som att segern var i hamn. Det kunde ha straffat sig, men vi höll tätt och kunde öka på till 4-0 genom en frispelad Tomas. Han som inte har gjort ett seriemål på två år fick nu äntligen bryta den onda förbannelsen som har vilat över hans målskytte. Och som han njöt.
Resten av matchen var en ganska slö tillställning med ströchanser för båda lagen. Höjden hade gett upp och orkade inte heller med någon riktig forcering. När domaren blåste slutsignalen var det en enorm glädje och lättnad som syntes i Söderkamraternas ansikten. Säsongens första vinst var otroligt välbehövlig. Resultaten har inte på något vis gått vår väg hittills men nu kan vi se ljuset i slutet av tunneln. Vi har alla chanser att vinna även nästa match då vi möter seriens sämsta lag. Efter det ligger vägen mot en värdig serieplacering öppen.
Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Det är träning igen på tisdag och jag hoppas att alla kommer dit.
Väntan är över. Mot BK Höjden tog Söderkamraterna säsongens första vinst. En stabil trepoängare trots stort manfall och halvrisigt självförtroende.
Det var ett riktigt ruggvänder som låg över Hammarbyhöjden under söndagen. Mörkgrå moln som inte alls gav någon majkänsla. Men det ihärdiga regnet upphörde lagom till matchstart och i takt med att vi började kontrollera spelet tittade till och med solen fram. Men låt oss börja från början.
Backlinjen var för dagen nykomponerad, med mig som mittback tillsammans med en halvskadad Viktor och Willian från 93-laget. Björn spelade ytterback och gjorde det utmärkt. Mittfältet och anfallet var relativt intakt så när som på en spelare. Achraf (också från 93-laget) hoppade in på kanten och gjorde en storartad insats med sina två baljor.
Men inledning var väl skakig från Söderkamraternas sida. BK Höjden hade de farligaste chanserna och var mycket nära att ta ledningen den första kvarten. Vi spelade dålig fotboll, snackade inget på planen och var allmänt lama i duellerna. Som en skänk från ovan fick Linus Eldebrink sin panna på en hörna och lite oförtjänt tog vi ledningen. Innan dess hade vi knappt haft en målchans.
Nu började spelet gå allt mer i Söderkamraternas väg. Höjden blev trötta och orkade inte hålla uppe sitt spel på samma sätt längre. Halvtidspausen kom lägligt för deras del. Trodde de.
För i början av andra halvlek trummade vi igång med ett mycket aggressivare spel. Tvåan och trean kom inom loppet av fem minuter och då kändes det som att segern var i hamn. Det kunde ha straffat sig, men vi höll tätt och kunde öka på till 4-0 genom en frispelad Tomas. Han som inte har gjort ett seriemål på två år fick nu äntligen bryta den onda förbannelsen som har vilat över hans målskytte. Och som han njöt.
Resten av matchen var en ganska slö tillställning med ströchanser för båda lagen. Höjden hade gett upp och orkade inte heller med någon riktig forcering. När domaren blåste slutsignalen var det en enorm glädje och lättnad som syntes i Söderkamraternas ansikten. Säsongens första vinst var otroligt välbehövlig. Resultaten har inte på något vis gått vår väg hittills men nu kan vi se ljuset i slutet av tunneln. Vi har alla chanser att vinna även nästa match då vi möter seriens sämsta lag. Efter det ligger vägen mot en värdig serieplacering öppen.
Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Det är träning igen på tisdag och jag hoppas att alla kommer dit.
torsdag 20 maj 2010
Spelarprofilen: Daniel Eklund
Vi känner honom bäst som den riviga vänsterbacken som ger motståndarna lårkakor i varje duell. Men vad gör Daniel egentligen utanför fotbollsplanen? Här är en text som handlar om just det!
Verklighetens skitgubbe
Slamsugare är ett bespottat yrke. Men bakom alla fördomar gömmer sig en stolt yrkeskår. Daniel Eklund, 36, har sanerat skit under större delen av sitt liv.
– Jag var ju ute på ett jobb förra veckan. Jag tömde en trekammarbrunn. Då kom grabben i huset fram till mig och sa: ”Hur känns det att vara en skitgubbe?”. ”Ja du” sa jag ”Det är din skit”. Det tycker jag var bra sagt, säger slamsugaren Lennart innan hans slang går sönder och sprutar ned honom med avloppsvatten.
Scenen är hämtad från Killinggängets film Torsk på Tallinn från 1999 och karaktären Lennart Sundström spelas av Jonas Inde. För en stor del av Sveriges befolkning har Lennart blivit en karikatyr på landets alla slamsugare. Daniel Eklund däremot, han är slamsugare på riktigt.
– Jag har sett den där scenen så sjukt många gånger, bild för bild, men jag kan inte lista ut varför det börjar spruta. Alla skarvar på slangen sitter ju tätt och det är inget som kommer från tankbilen, säger han.
Alla slamsugare har tittat på den här sekvensen, hävdar Daniel Eklund. Det händer att de diskuterar olika teorier kring varför det börjar spruta. Kanske har det att göra med någon form av övertryck i slangen, tror han. Men förmodligen är det riggat.
Vad som däremot inte är riggat är folks åsikter om yrket. De allra flesta verkar ha samma uppfattning som i Lennarts berättelse. Skitgubbar som oftast är i vägen. De som tar hand om all stinkande skit som vi släpper ifrån oss men som vi inte riktigt vill kännas vid. Bara när våra egna avlopp täpps igen är vi tacksamma för att Daniel Eklund och hans kollegor kommer och löser proppen.
– Jag går inte ut och skyltar med mitt yrke på krogen direkt. De flesta tycker att det är ett skitjobb, säger han.
Det är tisdag morgon och molnen börjar skingras över E18 norr om Stockholm. Daniel Eklund sitter i tankbilen på väg mot Täby för att fortsätta med gårdagens uppdrag. Men det är inte han som gör grovjobbet den här gången. Till sin hjälp har han en dykare som kravlar in i avloppsröret och suger rent. Stanken (”Den bekommer mig inte”) slipper han också idag eftersom det är ett rör med dagvatten i.
– Igår köpte jag en brassestol och satt i solen. Det är väldigt långtråkigt men helt klart bättre än om det hade varit i november, säger Daniel Eklund.
Och mycket riktigt försvinner molnen från himlen även denna dag. Men innan brassestolen kan plockas fram måste den stora lastbilen backas ned bakom bensinmacken där brunnen ligger. Trots storleken på bilen svängar han nonchalant ned för slänten. Dykaren gör sig redo för att kravla ned i röret. Daniel gör sig redo för en lugn dag.
– Egentligen tycker jag om när det händer saker hela tiden. Folk i branschen brukar säga att jag är en galning, säger han.
Med stolthet i rösten berättar Daniel Eklund om den gången när han sög upp en åtta meter tjock fettkaka. Långt nere under jorden, precis intill Lidingöbron, hade ett stort rör proppats igen. Många av hans kollegor skulle aldrig komma på tanken att ta sig ned där. Men galen som han är firar Daniel ned sig med en sele och ställer sig på slammet. Tankbilen fylls upp samtidigt som proppen sakta försvinner. Arbetet pågår i tre veckors tid. Är han inte försiktig riskerar han att sjunka igenom fettkakan och drunkna i ett rör som fortsätter rakt ner i 90 meter.
– Jag har alltid haft en väldig stolthet i min yrkesroll. Om någon ringer och behöver hjälp vill jag åka dit och fixa det även om det verkar omöjligt, säger han.
Slangen suger nu upp grus för full maskin från brunnen i Täby. Då och då fastnar stenar som täpper till. Daniel skruvar isär, letar upp och avlägsnar. Dykaren befinner sig några meter under gräsmattan i ett rör som han knappt kan vrida sig i, medan Daniel Eklunds öron är vaksamma på missljud som kan tyda på en ny sten. Hans öron har lyssnat efter samma missljud i snart 20 år nu. Men intresset för att följa i Daniels fotspår är svalt.
– Det behövs mer kunnig personal i det här yrket. Idag är det för många som inte bryr sig och inte har kunskap, säger Daniel Eklund.
tisdag 18 maj 2010
Nu går vi vidare efter tung torsk
Fagersjö Bois - IF Söderkamraterna 5 - 3
Efter en svidande förlust måste Söderkamraterna blicka framåt igen.
Den senaste matchen mot Fagersjö är ingen rolig historia. Trots att vi var en man mer på planen under större delen av matchen lyckades vi släppa in fler och göra färre mål än motståndarna. Den främsta förklaringen till att det gick som det gick är att många nyckelspelare var borta. Andra förklaringar är att planen som vi spelade på var liten för att vara en elvamannaplan. Det passade Fagersjö bättre eftersom de hade duktiga forwards mot vår kaotiska backlinje. Dessutom lyckades vi inte förvalta vårt spelövertag som vi hade under delar av matchen. Framförallt när vi ledde med 2-1 och borde ha ökat på.
Besvikelsen var enorm efter slutsignalen. För mig personligen har det tagit hela helgen att smälta den oerhört tyngande torsken. Men nu är det dags att gå vidare och fokusera på nästa träning och match. Vi har alla chanser att komma igen och ta tre sköna poäng i helgen. Så länge vi kan vända frustrationen över den senaste förlusten till tändvätska i nästa match. Ja, då kommer självförtroendet i truppen att återvända. Söderkamraterna är mycket bättre än sin nuvarande position i serien.
Efter en svidande förlust måste Söderkamraterna blicka framåt igen.
Den senaste matchen mot Fagersjö är ingen rolig historia. Trots att vi var en man mer på planen under större delen av matchen lyckades vi släppa in fler och göra färre mål än motståndarna. Den främsta förklaringen till att det gick som det gick är att många nyckelspelare var borta. Andra förklaringar är att planen som vi spelade på var liten för att vara en elvamannaplan. Det passade Fagersjö bättre eftersom de hade duktiga forwards mot vår kaotiska backlinje. Dessutom lyckades vi inte förvalta vårt spelövertag som vi hade under delar av matchen. Framförallt när vi ledde med 2-1 och borde ha ökat på.
Besvikelsen var enorm efter slutsignalen. För mig personligen har det tagit hela helgen att smälta den oerhört tyngande torsken. Men nu är det dags att gå vidare och fokusera på nästa träning och match. Vi har alla chanser att komma igen och ta tre sköna poäng i helgen. Så länge vi kan vända frustrationen över den senaste förlusten till tändvätska i nästa match. Ja, då kommer självförtroendet i truppen att återvända. Söderkamraterna är mycket bättre än sin nuvarande position i serien.
tisdag 11 maj 2010
Inför onsdagens match
Imorgon onsdag möter vi Fagersjö på bortaplan. Vi har aldrig mött dem tidigare så det är en aning svårt att förutse hur matchen kommer att se ut. Men här är några av förutsättningarna.
Det är tre välbehövliga poäng som gäller.
- Kraftigt decimerad backlinje med både Viktor och Jesper på skadelistan.
- Dan Carlström dricker Piña Colada på Mallis.
- Fagersjö förlorade med 2-6 mot BK Sol som vi kryssade mot i helgen.
- Söderkamraterna spelade otroligt disciplinerat och hårt de senaste två matcherna. Vi har alla förutsättningar att upprepa det imorgon.
- Många av oss ligger på en bra nivå och formen verkar finnas på plats hos många i truppen.
Det är tre välbehövliga poäng som gäller.
söndag 9 maj 2010
Kämparpoäng för Söderkamraterna
På bilden: Fredrik Nilsson. IF Söderkamraterna - BK Sol 1-1 Gedigna grovarbeten brukar betala sig. Så kändes det idag när vi lyckades sno med oss en poäng från matchen mot BK Sol.
Vid det här laget har vi vant oss vid trevande starter. Efter ca. en minut får Sol ett friläge men istället för ett tidigt baklängesmål bränner deras anfallare. Eller var det Gabriel som räddade? I vilket fall som helst gjorde han (Gabbe) en strålande insats matchen igenom.
Istället lyckades Söderkamraterna ta ledningen genom ett episkt långskott från Emil, lånet från 93:ornas lag. Från 30-40 meters avstånd klippte han till med vänstern och bollen seglade över målvakten. Rakt i kryllan.
Men BK Sol började inte hänga med huvudena. Den första kvarten var ett litet helvete där vi blev rejält tillbakapressade. Trots att mittfältet gjorde allt för att förstöra motståndarnas spel lyckades Sol spela igenom. Gång på gång. De utnyttjade kanterna och kom in till farliga situationer i straffområdet. Kvitteringen kom så småningom när vår backlinje tappade i markering och aggressivitet. Alldeles för enkelt rann BK Sols forward igenom till ett friläge som han kunde rulla in mellan benen på Gabbe. Dessförinnan hade de dock haft ett stort antal chanser, bland annat ett dubbelskott mot mål som jag med nöd och näppe lyckades rädda undan från mållinjen. Kvitteringen kändes med andra ord välförtjänt.
Men sedan sjönk tempot i matchen en aning och det passade oss väldigt bra. Även om Sol hade det mesta av spelet kunde vi nu lyfta laget och sätta press på deras backlinje. Tomas fick en lysande chans när han klippte till på Björns inlägg. Träffen blev perfekt men deras målvakt hade tur och stod välplacerad. Han såg nästan överraskad ut när skottet träffade honom i bröstet.
Viktor var borta i dagens match på grund av någon "märklig" åkomma på ryggen. I hans ställe gjorde Fredrik Nilsson en fenomenal insats och högg stenhårt på motståndarna. Defensivt gjorde Söderkamraterna en match av mycket hög klass idag.
Den andra halvleken inleddes likadant som den första. Sol drev upp ett högt tempo som vi hade svårt att hänga med i. Hörnorna radades på varandra och ett ledningsmål hängde verkligen i luften. Men Söderkamraterna lyckades reda ut även den stormen och började återigen att spela upp sig så smått. I vissa situationer gick Sol över gränsen och tog till alla möjliga fulknep för att stoppa vår framfart. Domaren lyckades inte riktigt att få någon vidare nivå och en del gnäll dök upp. Jesper slog ett frisparksinlägg som vi så när lyckades få en tå på. BK Sol hade å sin sida också ett antal ganska farliga chanser. Främst genom deras nummer nio som väger runt 100 pannor och var mycket svårstoppad.
Men vi lyckades hålla tätt bakåt och när domaren blåste av hade båda lagen bara lyckats göra ett mål vardera. Av de spontana reaktionerna att döma var vi de som var mest nöjda med resultatet. Med all rätt, om du frågar mig. BK Sol är ett mycket bra lag, där varje spelare i genomsnitt väger tio kilo mer än oss. De trodde förmodligen att de skulle hämta hem tre lätta idag, men vi visade för både dem och för oss själva att vi kan tampas med de allra bästa.
För övrigt tar jag tillbaka tidigare skriverier om att Carioca är ett skrällag hittills. 6-2 mot Mosebacke talar sitt tydliga språk.
lördag 8 maj 2010
Våga spela vårt spel
BK Sol är ett bra lag. Men morgondagens match är ingen omöjlighet.
Senast mot Skarpa var Söderkamraternas viktigaste vapen att spela sitt eget spel. Det handlade inte om någon tokpress eller brasiliansk samba utan om skärpa och vinnarglöd. Med ett stabilt mittfält och försvar lyckades vi etablera spel på deras planhalva. Skapa farliga målchanser. Låta motståndarna göra grovjobbet.
Så kommer det förmodligen inte att se ut imorgon. Sol är ett bättre lag som kommer att sätta hårdare press och vara bollförande. Vi måste naturligtvis rätta vårt spel efter det faktumet; 4-4-2 känns som en given laguppställning. Men samtidigt är det viktigt att föröka behålla en del av spelet från den senaste matchen. Inte drabbas av panik utan försöka hitta de enkla och säkra passningar. Bara så kan vi skapa chanser framåt.
Min förhoppning är också att vi gör ALLT för att inte släppa in ett tidigt ledningsmål. Så har fallet varit hittills och det skapar lätt en negativ inställning på planen. Därför efterlyser jag en tidig defensiv som vi sedan bygger ut och jobbar framåt med. Det kommer att krävas en rejäl kämparinsats, men vi har lyckats många gånger förut.
Senast mot Skarpa var Söderkamraternas viktigaste vapen att spela sitt eget spel. Det handlade inte om någon tokpress eller brasiliansk samba utan om skärpa och vinnarglöd. Med ett stabilt mittfält och försvar lyckades vi etablera spel på deras planhalva. Skapa farliga målchanser. Låta motståndarna göra grovjobbet.
Så kommer det förmodligen inte att se ut imorgon. Sol är ett bättre lag som kommer att sätta hårdare press och vara bollförande. Vi måste naturligtvis rätta vårt spel efter det faktumet; 4-4-2 känns som en given laguppställning. Men samtidigt är det viktigt att föröka behålla en del av spelet från den senaste matchen. Inte drabbas av panik utan försöka hitta de enkla och säkra passningar. Bara så kan vi skapa chanser framåt.
Min förhoppning är också att vi gör ALLT för att inte släppa in ett tidigt ledningsmål. Så har fallet varit hittills och det skapar lätt en negativ inställning på planen. Därför efterlyser jag en tidig defensiv som vi sedan bygger ut och jobbar framåt med. Det kommer att krävas en rejäl kämparinsats, men vi har lyckats många gånger förut.
torsdag 6 maj 2010
Fruängen blues
Trötta insatser och röda västar som luktar gammal alkis. En nytändning utlyses, för det är trots allt härligt att kicka boll.
Det var ingen imponerande skara som dök upp på torsdagens träning. Åtminstone inte om man räknar kvantiteten. Tolv personer är på tok för dåligt. Men som vanligt var det en härlig och lite flamsig stämning. Jesper klagade lite, men det var ingen fara på taket. Desto värre var den isiga kylan som infann sig efter solens återtåg.
Nu till den stora nyheten: vi spelade inte kvadraten! Istället blev det en variant av kvadraten, men utan mål att passa igenom.
Efter den inledande chocken körde vi en banal skottövning som följdes av spel mot ett mål. Jag påmindes om mina uppväxtdagars volley-kick på fotbollsplanen i Hamnen. Den stora skillnaden mot då var att det inte delades ut svidararsle till den som förlorade. Kanske skulle det råda bot på de trötta insatserna?
Matchen som avslutade dagens pass var ganska symptomatisk för träningen som helhet. Ingen riktig glöd. Men Björn "Kobran" Jönsson pytsade in två fina baljor och kanske tändes hoppet om mål på söndagens match. Trots allt var det kul att lira och jag tror att fler skulle upptäcka det ifall de hade varit där.
Att ta in nya motiverade spelare ser allt mer ut som den rätta vägen att gå. För ett lag utan motiverade spelare kommer per automatik att förlora.
Det var ingen imponerande skara som dök upp på torsdagens träning. Åtminstone inte om man räknar kvantiteten. Tolv personer är på tok för dåligt. Men som vanligt var det en härlig och lite flamsig stämning. Jesper klagade lite, men det var ingen fara på taket. Desto värre var den isiga kylan som infann sig efter solens återtåg.
Nu till den stora nyheten: vi spelade inte kvadraten! Istället blev det en variant av kvadraten, men utan mål att passa igenom.
Efter den inledande chocken körde vi en banal skottövning som följdes av spel mot ett mål. Jag påmindes om mina uppväxtdagars volley-kick på fotbollsplanen i Hamnen. Den stora skillnaden mot då var att det inte delades ut svidararsle till den som förlorade. Kanske skulle det råda bot på de trötta insatserna?
Matchen som avslutade dagens pass var ganska symptomatisk för träningen som helhet. Ingen riktig glöd. Men Björn "Kobran" Jönsson pytsade in två fina baljor och kanske tändes hoppet om mål på söndagens match. Trots allt var det kul att lira och jag tror att fler skulle upptäcka det ifall de hade varit där.
Att ta in nya motiverade spelare ser allt mer ut som den rätta vägen att gå. För ett lag utan motiverade spelare kommer per automatik att förlora.
tisdag 4 maj 2010
Spelarprofilen: Joakim Lublin
Han är lagledaren. Han är kaptenen. Han är ordföranden. Han ÄR Söderkamraterna.
Jocke har alltid varit en fotbollsnörd. En driven sådan till på köpet. Under gymnasietiden ville han fortsätta lira medan vi andra ville röka cigg och dricka folköl. Elva fördömda män, korplaget som han startade, var en ventil och ett sätt att hålla fotbollsdrömmen vid liv, mitt ibland cyniker och trötta lärare i plugget. Det var omöjligt att inte bli förförd och bli en del av hans gemenskap. Samtidigt tränade han ett litet knattegäng med spelare som knappt visste vilket mål de skulle skjuta bollen i. Idag spelar de fortfarande ihop. Fortfarande med Jocke som sin tränare.
Efter två säsonger på grusplaner i Stockholms utkanter, var det dags för någonting nytt. Även om tiden i korpserien var en glad tid ville fotbollsdrömmaren Jocke nå högre. Sträcka sig mot äran att spela i den riktiga serien, med riktiga lag och riktiga domare. Sagt och gjort, IF Söderkamraterna fick sitt alldeles egna seniorlag. Självklart med Joakim Lublin vid rodret.
Man kan väl lätt påstå att framgångarna lyste med sin frånvaro. Såväl lokal- som riksmedia målade ut oss som Sveriges sämsta lag. Även om han fortfarande i dagsläget hävdar att han blev felciterad, så hade journalisterna en poäng. De hade faktiskt det, Jocke. Vi släppte in tresiffrigt antal bollar och stämningen var knappast på topp. Jag valde att lämna.
Men sedan hände något. Nya spelare, nytt mod och en Joakim vars glöd aldrig kommer att slockna. Vi började vinna och vi började lägga de tuffa tiderna bakom oss. Kalla mig medgångsmänniska om du vill, Joakim, men jag kom tillbaka. Och det var mycket tack vare ditt lysande spel på mittfältet som lyfte oss.
Jocke har en förmåga att hålla i bollen, styra spelet och slå de smarta passningarna. Han har förmågan att lyfta oss andra som spelar runtomkring. Med sin vilja och sin glöd inspirerar han oss till att spela på gränsen av våra förmågor, och ständigt försöka slipa på våra tekniker. I vått och torrt är han på träningarna, lägger ut koner, berättar om hur "kvadraten" går till. Utan honom skulle vårt lag inte existera, för det är Joakim Lublin som är Söderkamraterna.
lördag 1 maj 2010
Liten bonus
Det här är inget som är relaterat till Söderkamraterna annat än att jag och Björn spelar i laget. Följ med oss på vår resa till Enköping - Sveriges närmaste stad - genom att lyssna på spåret.
Enjoy!
Sveriges närmaste stad by FredrikThambert
Enjoy!
Sveriges närmaste stad by FredrikThambert
Toppen börjar synas
ANALYS. Två omgångar har spelats i Division 7 H.
Söderkamraternas start får betecknas som godkänd, även om det är med nöd och näppe. En poäng på två matcher kanske inte låter särskilt bra, men med tanke på motståndet är det godtagbart.
Bortsett från Fagersjö och möjligtvis Carioca kommer de resterande lagen att parkera sig i toppen av tabellen. Om en vecka möter vi BK Sol. Som ni kan se har det laget vunnit båda sina inledande matcher, och dessutom gjort mycket mål. Senast slog de BK Höjden (föredetta Folksam) med 4-0. Jag noterar att tre lag ännu inte har tagit någon poäng. Korpen, Bagis och Höjden har två torskar vardera och riktigt dåliga målskillnader till på köpet. De lagen måste vi slå i båda matcherna om vi ska ha någon chans att sluta i den övre halvan.
Veckans fyrverkeri: Mosebacke och Zinken spelade oavgjort förra helgen. Två mycket bra lag som vi definitivt kan räkna som vinnarkandidater.
Skrällen: Att Carioca leder serien. Oddsen är höga på att de stannar kvar på den positionen.
Inför nästa omgång: Kan vi spela som vi stundtals gjorde mot Skarpa, ja, då kan vi slå alla lag i serien. Söderkamraterna måste återigen plocka fram vinnarskallen och krigarhjärtat. Nu gäller det att ge full fart på nästa veckas träningar och hålla fokus inställt på en episk seger.
| Carioca KIF | 2 | 2 | 0 | 0 | 11 | - | 2 | 6 | |
| BK Sol | 2 | 2 | 0 | 0 | 10 | - | 2 | 6 | |
| Skarpa BK | 2 | 1 | 1 | 0 | 6 | - | 2 | 4 | |
| Mosebacke FF | 2 | 1 | 1 | 0 | 3 | - | 0 | 4 | |
| Zinkens FC | 2 | 1 | 1 | 0 | 4 | - | 2 | 4 | |
| Fagersjö BoIS | 2 | 1 | 0 | 1 | 8 | - | 8 | 3 | |
| IF Söderkamraterna | 2 | 0 | 1 | 1 | 1 | - | 4 | 1 | |
| Korpen Sthlm MIF | 2 | 0 | 0 | 2 | 3 | - | 10 | 0 | |
| Bagis Ultras BK | 2 | 0 | 0 | 2 | 3 | - | 11 | 0 | |
| BK Höjden | 2 | 0 | 0 | 2 | 1 | - | 9 | 0 |
Söderkamraternas start får betecknas som godkänd, även om det är med nöd och näppe. En poäng på två matcher kanske inte låter särskilt bra, men med tanke på motståndet är det godtagbart.
Bortsett från Fagersjö och möjligtvis Carioca kommer de resterande lagen att parkera sig i toppen av tabellen. Om en vecka möter vi BK Sol. Som ni kan se har det laget vunnit båda sina inledande matcher, och dessutom gjort mycket mål. Senast slog de BK Höjden (föredetta Folksam) med 4-0. Jag noterar att tre lag ännu inte har tagit någon poäng. Korpen, Bagis och Höjden har två torskar vardera och riktigt dåliga målskillnader till på köpet. De lagen måste vi slå i båda matcherna om vi ska ha någon chans att sluta i den övre halvan.
Veckans fyrverkeri: Mosebacke och Zinken spelade oavgjort förra helgen. Två mycket bra lag som vi definitivt kan räkna som vinnarkandidater.
Skrällen: Att Carioca leder serien. Oddsen är höga på att de stannar kvar på den positionen.
Inför nästa omgång: Kan vi spela som vi stundtals gjorde mot Skarpa, ja, då kan vi slå alla lag i serien. Söderkamraterna måste återigen plocka fram vinnarskallen och krigarhjärtat. Nu gäller det att ge full fart på nästa veckas träningar och hålla fokus inställt på en episk seger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
