Söderkamraterna - BK Höjden 4-0
Väntan är över. Mot BK Höjden tog Söderkamraterna säsongens första vinst. En stabil trepoängare trots stort manfall och halvrisigt självförtroende.
Det var ett riktigt ruggvänder som låg över Hammarbyhöjden under söndagen. Mörkgrå moln som inte alls gav någon majkänsla. Men det ihärdiga regnet upphörde lagom till matchstart och i takt med att vi började kontrollera spelet tittade till och med solen fram. Men låt oss börja från början.
Backlinjen var för dagen nykomponerad, med mig som mittback tillsammans med en halvskadad Viktor och Willian från 93-laget. Björn spelade ytterback och gjorde det utmärkt. Mittfältet och anfallet var relativt intakt så när som på en spelare. Achraf (också från 93-laget) hoppade in på kanten och gjorde en storartad insats med sina två baljor.
Men inledning var väl skakig från Söderkamraternas sida. BK Höjden hade de farligaste chanserna och var mycket nära att ta ledningen den första kvarten. Vi spelade dålig fotboll, snackade inget på planen och var allmänt lama i duellerna. Som en skänk från ovan fick Linus Eldebrink sin panna på en hörna och lite oförtjänt tog vi ledningen. Innan dess hade vi knappt haft en målchans.
Nu började spelet gå allt mer i Söderkamraternas väg. Höjden blev trötta och orkade inte hålla uppe sitt spel på samma sätt längre. Halvtidspausen kom lägligt för deras del. Trodde de.
För i början av andra halvlek trummade vi igång med ett mycket aggressivare spel. Tvåan och trean kom inom loppet av fem minuter och då kändes det som att segern var i hamn. Det kunde ha straffat sig, men vi höll tätt och kunde öka på till 4-0 genom en frispelad Tomas. Han som inte har gjort ett seriemål på två år fick nu äntligen bryta den onda förbannelsen som har vilat över hans målskytte. Och som han njöt.
Resten av matchen var en ganska slö tillställning med ströchanser för båda lagen. Höjden hade gett upp och orkade inte heller med någon riktig forcering. När domaren blåste slutsignalen var det en enorm glädje och lättnad som syntes i Söderkamraternas ansikten. Säsongens första vinst var otroligt välbehövlig. Resultaten har inte på något vis gått vår väg hittills men nu kan vi se ljuset i slutet av tunneln. Vi har alla chanser att vinna även nästa match då vi möter seriens sämsta lag. Efter det ligger vägen mot en värdig serieplacering öppen.
Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Det är träning igen på tisdag och jag hoppas att alla kommer dit.
söndag 23 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1-0 var på frispark - ju!
SvaraRadera3 pinnar, heja oss!!
det första av många framtida mål i den röda tröjan!
SvaraRadera