Våren slutade i dur!

Bagis Ultras - Söderkamraterna 2-3

Tre underbara mål tog upp Söderkamraterna på stabil mark i tabellen. Nu blir det fest fram till augusti.

Matchen på Kärrtorps klassiska plast bjöd på stora ytor och böljande spel. Kalle, som hoppade in i buren idag, gjorde en kanoninstats och räddade ett antal frilägen.

Bagis satsade allt som oftast på att komma runt längs kanterna. Vi lyckades blockera deras framfart för det mesta, men då och då rann de igenom. Matchens första mål kom på en frispark för motståndarna. Deras spelare gjorde en underbar skarv som friställde en av anfallarna, och som i sin tur kunde raka in 0-1 efter cirka en kvart. Men Söderkamraterna hade ditintills spelat bra, och fortsatte även att göra det efter kallduschen. Jesper brände en straff, men kvitteringen kom ändå strax innan halvtidsvilan genom Jakob som pangade in en chansboll.

Värmen gjorde sig allt mer påmind. Den kom liksom både ovanifrån de glödande solen och nedifrån det kokheta konstgräset. Tempot i matchen blev lite därefter.

Den andra halvleken bjöd inte på så mycket nyheter jämfört med den första. spelet flöt fram och tillbaka med lite målchanser åt båda hållen. Även om vi faktiskt hade mer av den varan än Bagis.

Utdelningen kom också tillslut genom Hassan, som påpassligt var framme och stötte in ledningsmålet. 2-1 blev dock relativt snabbt 2-2, efter en ganska svag insats av backlinjen. Med kvarten kvar att spela drog spänningen in som tunga moln på Midsommar. Det var stundtals nervöst spel från båda lagen som var i stort behov av en vinst men samtidigt inte ville förlora till något pris. Det blev därför lite grinigt och domaren fick utstå en del kritik.

När det bara återstod några minuter hände det som Söderkamraterna inte direkt blivit bortskämda med under säsongen; vi lyckades avgöra en jämn match till vår fördel. Genom ett riktigt skitmål till på köpet.

Viktor, som för dagen prövade sina vingar på yttermittfältet, lyckades få sin rygg på bollen i straffområdet. Målvakten i Bagis fumlade och kunde inte säkra sitt eget mål från ännu ett besök. Vilt jubel utbröt när det stod klart att den hade rullat innanför mållinjen och därmed säkrat vinsten.

Nu går vi till sommaruppehåll med 12 poäng på nio matcher. Tre vinster, tre oavgjorda och tre förluster. Kanske inte fullt så bra som vi hade velat, men kan vi vända några av kryssen och förlusterna (som har varit väldigt knappa) till vinster, så har vi en fin placering att se fram emot i höst.

Förresten. Vi tränar igen nästa vecka.

Nästan räcker inte

Zinkens FC - Söderkamraterna 1-1

För tredje gången spelade vi 1-1 den här säsongen. En bra laginsats som tyvärr ger en ganska kass utdelning.

Allt kändes perfekt inför lördagens match på Hammarbyhöjden. Ett bra lag på banan med gott självförtroende mot ett annat lika bra lag. Söderkamraterna brukar alltid stå upp som bäst när det kommer till de svåra matcherna.

I den första halvleken spelade vi just det spel som vi är bäst på; kompakt försvar med snabba omställningar. Zinken hade en trög backlinje, vilket underlättade våra forceringar i mitten och längs kanterna. Deras styrka låg mer i fysisk tyngd och ett kontrollerat passningsspel, men som tack och lov inte ledde fram till några vassa chanser.

Istället lyckades vi peta in 1-0 genom Björn som snodde åt sig en chansboll och sköt bollen i en båge över målvakten som var på utflykt. Ledningen stod sig under resten av halvleken, även om Zinken jobbade sig in i matchen och fick ett visst spelövertag. Dan Carlström fick en smäll på foten och kunde inte fullfölja resten av matchen, men innan dess gjorde han som vanligt en mycket viktig insats på mittfältet. I övrigt spelade alla på en mycket hög nivå och de individuella misstagen lyste i stort sett med sin frånvaro.

Halvlek nummer två fortsatte i samma stil som den första med ett visst spelövertag för Zinken som dock inte lyckades skapa särskilt många farliga chanser. Söder lyckades däremot skaka fram en hel del farliga lägen som mycket väl hade kunnat innebära ett tvåmåls överläge. Men tyvärr fick motståndarna en frispark i farligt läge, och lyckades lura hela vårt försvar genom en chip över muren som deras anfallare relativt ostört kunde nicka in. När Faye sedan fick sitt andra gula kort kändes slutresultatet som det enda rimliga med tanke på matchbilden.

Det tråkiga för Söderkamraternas del är att vi hade chansen att få häng på tabelltoppen om vi hade fått med oss tre poäng från Hammarbyhöjden. Istället fick vi nöja oss med en pinne och därmed finna oss vår position i mittenträsket.

8 poäng hittills

Efter den senaste vinsten mot Korpen ser tabellen ut så här:

Carioca KIF	6	4	2	0	25	-	11	14
Zinkens FC	6	4	1	1	17	-	8	13
Skarpa BK	6	3	2	1	13	-	6	11
Mosebacke FF	6	3	2	1	12	-	7	11
Fagersjö BoIS	6	3	1	2	20	-	18	10
BK Sol	6	2	2	2	16	-	13	8
IF Söderkamraterna	6	2	2	2	12	-	11	8
Bagis Ultras BK	6	2	0	4	11	-	17	6
Korpen Sthlm MIF	6	1	0	5	8	-	19	3
BK Höjden	6	0	0	6	1	-	25	0

Som ni kan se är tabellen fortfarande relativt jämn. Vi har med andra ord ett hyfsat utgångsläge inför de kommande matcherna innan sommaruppehållet. Men då vill det till att vi vinner, och det är inte den lättaste saken i världen.

Trots den något dystra inledningen är de två senaste matcherna ett stort plus i kanten. Två vinster av två möjliga borde lyfta självförtroendet och därmed också tron på fler vinster. Som jag har varit inne på i tidigare inlägg är vi fullt kapabla till en bättre placering än i dagsläget.

Rekordlåg träningsnärvaro

Det känns en aning konstigt att behöva konstatera att dagens träning besöktes av elva Söderkamrater. Trots att vi vann sist och borde vara taggade. Visst går det att komma med vettiga bortförklaringar till att man missar träningar. Då och då. Men trenden är tydlig: Allt färre folk kommer på träningarna. Både tisdagarna och torsdagarna.

Ska vi ha någon chans att klättra från vår nuvarande (och relativt miserabla) position i tabellen måste vi spela bättre. Det enda sättet att spela bättre är att skapa ett tightare samspel och att utvecklas individuellt. Ett talande exempel: Vi började träna på nickar. Nu har vi gjort nickmål i de två senaste matcherna. Slutsatsen är kanske förenklad med säger trots allt något om vikten av att förbättra våra svagheter. Att gång på gång vara runt tio pers på träningarna kommer inte att hålla i längden. Samspelet är något som utvecklas just där.

Nu är det hög tid för förändring. Därför tycker jag att vi gör så här: Alla som läser detta ska dyka upp på torsdag klockan åtta i Fruängen, om det inte finns väldigt goda skäl för att avstå. På fredag möter vi nämligen Korpen Stockholm och tre nya poäng är nödvändiga.

Tänk på att det är roligare att träna när alla kommer dit!

ÄNTLIGEN!

Söderkamraterna - BK Höjden 4-0

Väntan är över. Mot BK Höjden tog Söderkamraterna säsongens första vinst. En stabil trepoängare trots stort manfall och halvrisigt självförtroende.

Det var ett riktigt ruggvänder som låg över Hammarbyhöjden under söndagen. Mörkgrå moln som inte alls gav någon majkänsla. Men det ihärdiga regnet upphörde lagom till matchstart och i takt med att vi började kontrollera spelet tittade till och med solen fram. Men låt oss börja från början.

Backlinjen var för dagen nykomponerad, med mig som mittback tillsammans med en halvskadad Viktor och Willian från 93-laget. Björn spelade ytterback och gjorde det utmärkt. Mittfältet och anfallet var relativt intakt så när som på en spelare. Achraf (också från 93-laget) hoppade in på kanten och gjorde en storartad insats med sina två baljor.

Men inledning var väl skakig från Söderkamraternas sida. BK Höjden hade de farligaste chanserna och var mycket nära att ta ledningen den första kvarten. Vi spelade dålig fotboll, snackade inget på planen och var allmänt lama i duellerna. Som en skänk från ovan fick Linus Eldebrink sin panna på en hörna och lite oförtjänt tog vi ledningen. Innan dess hade vi knappt haft en målchans.

Nu började spelet gå allt mer i Söderkamraternas väg. Höjden blev trötta och orkade inte hålla uppe sitt spel på samma sätt längre. Halvtidspausen kom lägligt för deras del. Trodde de.

För i början av andra halvlek trummade vi igång med ett mycket aggressivare spel. Tvåan och trean kom inom loppet av fem minuter och då kändes det som att segern var i hamn. Det kunde ha straffat sig, men vi höll tätt och kunde öka på till 4-0 genom en frispelad Tomas. Han som inte har gjort ett seriemål på två år fick nu äntligen bryta den onda förbannelsen som har vilat över hans målskytte. Och som han njöt.

Resten av matchen var en ganska slö tillställning med ströchanser för båda lagen. Höjden hade gett upp och orkade inte heller med någon riktig forcering. När domaren blåste slutsignalen var det en enorm glädje och lättnad som syntes i Söderkamraternas ansikten. Säsongens första vinst var otroligt välbehövlig. Resultaten har inte på något vis gått vår väg hittills men nu kan vi se ljuset i slutet av tunneln. Vi har alla chanser att vinna även nästa match då vi möter seriens sämsta lag. Efter det ligger vägen mot en värdig serieplacering öppen.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Det är träning igen på tisdag och jag hoppas att alla kommer dit.

Spelarprofilen: Daniel Eklund

Vi känner honom bäst som den riviga vänsterbacken som ger motståndarna lårkakor i varje duell. Men vad gör Daniel egentligen utanför fotbollsplanen? Här är en text som handlar om just det!

Verklighetens skitgubbe

Slamsugare är ett bespottat yrke. Men bakom alla fördomar gömmer sig en stolt yrkeskår. Daniel Eklund, 36, har sanerat skit under större delen av sitt liv.

– Jag var ju ute på ett jobb förra veckan. Jag tömde en trekammarbrunn. Då kom grabben i huset fram till mig och sa: ”Hur känns det att vara en skitgubbe?”. ”Ja du” sa jag ”Det är din skit”. Det tycker jag var bra sagt, säger slamsugaren Lennart innan hans slang går sönder och sprutar ned honom med avloppsvatten.

Scenen är hämtad från Killinggängets film Torsk på Tallinn från 1999 och karaktären Lennart Sundström spelas av Jonas Inde. För en stor del av Sveriges befolkning har Lennart blivit en karikatyr på landets alla slamsugare. Daniel Eklund däremot, han är slamsugare på riktigt.

– Jag har sett den där scenen så sjukt många gånger, bild för bild, men jag kan inte lista ut varför det börjar spruta. Alla skarvar på slangen sitter ju tätt och det är inget som kommer från tankbilen, säger han.

Alla slamsugare har tittat på den här sekvensen, hävdar Daniel Eklund. Det händer att de diskuterar olika teorier kring varför det börjar spruta. Kanske har det att göra med någon form av övertryck i slangen, tror han. Men förmodligen är det riggat.

Vad som däremot inte är riggat är folks åsikter om yrket. De allra flesta verkar ha samma uppfattning som i Lennarts berättelse. Skitgubbar som oftast är i vägen. De som tar hand om all stinkande skit som vi släpper ifrån oss men som vi inte riktigt vill kännas vid. Bara när våra egna avlopp täpps igen är vi tacksamma för att Daniel Eklund och hans kollegor kommer och löser proppen.

– Jag går inte ut och skyltar med mitt yrke på krogen direkt. De flesta tycker att det är ett skitjobb, säger han.

Det är tisdag morgon och molnen börjar skingras över E18 norr om Stockholm. Daniel Eklund sitter i tankbilen på väg mot Täby för att fortsätta med gårdagens uppdrag. Men det är inte han som gör grovjobbet den här gången. Till sin hjälp har han en dykare som kravlar in i avloppsröret och suger rent. Stanken (”Den bekommer mig inte”) slipper han också idag eftersom det är ett rör med dagvatten i.

– Igår köpte jag en brassestol och satt i solen. Det är väldigt långtråkigt men helt klart bättre än om det hade varit i november, säger Daniel Eklund.

Och mycket riktigt försvinner molnen från himlen även denna dag. Men innan brassestolen kan plockas fram måste den stora lastbilen backas ned bakom bensinmacken där brunnen ligger. Trots storleken på bilen svängar han nonchalant ned för slänten. Dykaren gör sig redo för att kravla ned i röret. Daniel gör sig redo för en lugn dag.

– Egentligen tycker jag om när det händer saker hela tiden. Folk i branschen brukar säga att jag är en galning, säger han.

Med stolthet i rösten berättar Daniel Eklund om den gången när han sög upp en åtta meter tjock fettkaka. Långt nere under jorden, precis intill Lidingöbron, hade ett stort rör proppats igen. Många av hans kollegor skulle aldrig komma på tanken att ta sig ned där. Men galen som han är firar Daniel ned sig med en sele och ställer sig på slammet. Tankbilen fylls upp samtidigt som proppen sakta försvinner. Arbetet pågår i tre veckors tid. Är han inte försiktig riskerar han att sjunka igenom fettkakan och drunkna i ett rör som fortsätter rakt ner i 90 meter.

– Jag har alltid haft en väldig stolthet i min yrkesroll. Om någon ringer och behöver hjälp vill jag åka dit och fixa det även om det verkar omöjligt, säger han.

Slangen suger nu upp grus för full maskin från brunnen i Täby. Då och då fastnar stenar som täpper till. Daniel skruvar isär, letar upp och avlägsnar. Dykaren befinner sig några meter under gräsmattan i ett rör som han knappt kan vrida sig i, medan Daniel Eklunds öron är vaksamma på missljud som kan tyda på en ny sten. Hans öron har lyssnat efter samma missljud i snart 20 år nu. Men intresset för att följa i Daniels fotspår är svalt.

– Det behövs mer kunnig personal i det här yrket. Idag är det för många som inte bryr sig och inte har kunskap, säger Daniel Eklund.

Nu går vi vidare efter tung torsk

Fagersjö Bois - IF Söderkamraterna 5 - 3
Efter en svidande förlust måste Söderkamraterna blicka framåt igen.

Den senaste matchen mot Fagersjö är ingen rolig historia. Trots att vi var en man mer på planen under större delen av matchen lyckades vi släppa in fler och göra färre mål än motståndarna. Den främsta förklaringen till att det gick som det gick är att många nyckelspelare var borta. Andra förklaringar är att planen som vi spelade på var liten för att vara en elvamannaplan. Det passade Fagersjö bättre eftersom de hade duktiga forwards mot vår kaotiska backlinje. Dessutom lyckades vi inte förvalta vårt spelövertag som vi hade under delar av matchen. Framförallt när vi ledde med 2-1 och borde ha ökat på.

Besvikelsen var enorm efter slutsignalen. För mig personligen har det tagit hela helgen att smälta den oerhört tyngande torsken. Men nu är det dags att gå vidare och fokusera på nästa träning och match. Vi har alla chanser att komma igen och ta tre sköna poäng i helgen. Så länge vi kan vända frustrationen över den senaste förlusten till tändvätska i nästa match. Ja, då kommer självförtroendet i truppen att återvända. Söderkamraterna är mycket bättre än sin nuvarande position i serien.

Inför onsdagens match

Imorgon onsdag möter vi Fagersjö på bortaplan. Vi har aldrig mött dem tidigare så det är en aning svårt att förutse hur matchen kommer att se ut. Men här är några av förutsättningarna.

• Kraftigt decimerad backlinje med både Viktor och Jesper på skadelistan.
  
• Dan Carlström dricker Piña Colada på Mallis.
  
• Fagersjö förlorade med 2-6 mot BK Sol som vi kryssade mot i helgen.
  
• Söderkamraterna spelade otroligt disciplinerat och hårt de senaste två matcherna. Vi har alla förutsättningar att upprepa det imorgon.
• Många av oss ligger på en bra nivå och formen verkar finnas på plats hos många i truppen.

Summa summarum: Lyckas vi spela vårt eget spel och inte drabbas av panik (eller underskattning för den sakens skull) bör vi vinna imorgon. Trots en del spelarbortfall har vi tillräckligt med alternativ för att spela bra fotboll.

Det är tre välbehövliga poäng som gäller.

Kämparpoäng för Söderkamraterna

På bilden: Fredrik Nilsson. IF Söderkamraterna - BK Sol 1-1

Gedigna grovarbeten brukar betala sig. Så kändes det idag när vi lyckades sno med oss en poäng från matchen mot BK Sol.

Vid det här laget har vi vant oss vid trevande starter. Efter ca. en minut får Sol ett friläge men istället för ett tidigt baklängesmål bränner deras anfallare. Eller var det Gabriel som räddade? I vilket fall som helst gjorde han (Gabbe) en strålande insats matchen igenom.

Istället lyckades Söderkamraterna ta ledningen genom ett episkt långskott från Emil, lånet från 93:ornas lag. Från 30-40 meters avstånd klippte han till med vänstern och bollen seglade över målvakten. Rakt i kryllan.

Men BK Sol började inte hänga med huvudena. Den första kvarten var ett litet helvete där vi blev rejält tillbakapressade. Trots att mittfältet gjorde allt för att förstöra motståndarnas spel lyckades Sol spela igenom. Gång på gång. De utnyttjade kanterna och kom in till farliga situationer i straffområdet. Kvitteringen kom så småningom när vår backlinje tappade i markering och aggressivitet. Alldeles för enkelt rann BK Sols forward igenom till ett friläge som han kunde rulla in mellan benen på Gabbe. Dessförinnan hade de dock haft ett stort antal chanser, bland annat ett dubbelskott mot mål som jag med nöd och näppe lyckades rädda undan från mållinjen. Kvitteringen kändes med andra ord välförtjänt.

Men sedan sjönk tempot i matchen en aning och det passade oss väldigt bra. Även om Sol hade det mesta av spelet kunde vi nu lyfta laget och sätta press på deras backlinje. Tomas fick en lysande chans när han klippte till på Björns inlägg. Träffen blev perfekt men deras målvakt hade tur och stod välplacerad. Han såg nästan överraskad ut när skottet träffade honom i bröstet.

Viktor var borta i dagens match på grund av någon "märklig" åkomma på ryggen. I hans ställe gjorde Fredrik Nilsson en fenomenal insats och högg stenhårt på motståndarna. Defensivt gjorde Söderkamraterna en match av mycket hög klass idag.

Den andra halvleken inleddes likadant som den första. Sol drev upp ett högt tempo som vi hade svårt att hänga med i. Hörnorna radades på varandra och ett ledningsmål hängde verkligen i luften. Men Söderkamraterna lyckades reda ut även den stormen och började återigen att spela upp sig så smått. I vissa situationer gick Sol över gränsen och tog till alla möjliga fulknep för att stoppa vår framfart. Domaren lyckades inte riktigt att få någon vidare nivå och en del gnäll dök upp. Jesper slog ett frisparksinlägg som vi så när lyckades få en tå på. BK Sol hade å sin sida också ett antal ganska farliga chanser. Främst genom deras nummer nio som väger runt 100 pannor och var mycket svårstoppad.

Men vi lyckades hålla tätt bakåt och när domaren blåste av hade båda lagen bara lyckats göra ett mål vardera. Av de spontana reaktionerna att döma var vi de som var mest nöjda med resultatet. Med all rätt, om du frågar mig. BK Sol är ett mycket bra lag, där varje spelare i genomsnitt väger tio kilo mer än oss. De trodde förmodligen att de skulle hämta hem tre lätta idag, men vi visade för både dem och för oss själva att vi kan tampas med de allra bästa.




För övrigt tar jag tillbaka tidigare skriverier om att Carioca är ett skrällag hittills. 6-2 mot Mosebacke talar sitt tydliga språk.

Våga spela vårt spel

BK Sol är ett bra lag. Men morgondagens match är ingen omöjlighet.

Senast mot Skarpa var Söderkamraternas viktigaste vapen att spela sitt eget spel. Det handlade inte om någon tokpress eller brasiliansk samba utan om skärpa och vinnarglöd. Med ett stabilt mittfält och försvar lyckades vi etablera spel på deras planhalva. Skapa farliga målchanser. Låta motståndarna göra grovjobbet.

Så kommer det förmodligen inte att se ut imorgon. Sol är ett bättre lag som kommer att sätta hårdare press och vara bollförande. Vi måste naturligtvis rätta vårt spel efter det faktumet; 4-4-2 känns som en given laguppställning. Men samtidigt är det viktigt att föröka behålla en del av spelet från den senaste matchen. Inte drabbas av panik utan försöka hitta de enkla och säkra passningar. Bara så kan vi skapa chanser framåt.

Min förhoppning är också att vi gör ALLT för att inte släppa in ett tidigt ledningsmål. Så har fallet varit hittills och det skapar lätt en negativ inställning på planen. Därför efterlyser jag en tidig defensiv som vi sedan bygger ut och jobbar framåt med. Det kommer att krävas en rejäl kämparinsats, men vi har lyckats många gånger förut.

Fruängen blues

Trötta insatser och röda västar som luktar gammal alkis. En nytändning utlyses, för det är trots allt härligt att kicka boll.

Det var ingen imponerande skara som dök upp på torsdagens träning. Åtminstone inte om man räknar kvantiteten. Tolv personer är på tok för dåligt. Men som vanligt var det en härlig och lite flamsig stämning. Jesper klagade lite, men det var ingen fara på taket. Desto värre var den isiga kylan som infann sig efter solens återtåg.

Nu till den stora nyheten: vi spelade inte kvadraten! Istället blev det en variant av kvadraten, men utan mål att passa igenom.

Efter den inledande chocken körde vi en banal skottövning som följdes av spel mot ett mål. Jag påmindes om mina uppväxtdagars volley-kick på fotbollsplanen i Hamnen. Den stora skillnaden mot då var att det inte delades ut svidararsle till den som förlorade. Kanske skulle det råda bot på de trötta insatserna?

Matchen som avslutade dagens pass var ganska symptomatisk för träningen som helhet. Ingen riktig glöd. Men Björn "Kobran" Jönsson pytsade in två fina baljor och kanske tändes hoppet om mål på söndagens match. Trots allt var det kul att lira och jag tror att fler skulle upptäcka det ifall de hade varit där.

Att ta in nya motiverade spelare ser allt mer ut som den rätta vägen att gå. För ett lag utan motiverade spelare kommer per automatik att förlora.

Spelarprofilen: Joakim Lublin

Han är lagledaren. Han är kaptenen. Han är ordföranden. Han ÄR Söderkamraterna.

Jocke har alltid varit en fotbollsnörd. En driven sådan till på köpet. Under gymnasietiden ville han fortsätta lira medan vi andra ville röka cigg och dricka folköl. Elva fördömda män, korplaget som han startade, var en ventil och ett sätt att hålla fotbollsdrömmen vid liv, mitt ibland cyniker och trötta lärare i plugget. Det var omöjligt att inte bli förförd och bli en del av hans gemenskap. Samtidigt tränade han ett litet knattegäng med spelare som knappt visste vilket mål de skulle skjuta bollen i. Idag spelar de fortfarande ihop. Fortfarande med Jocke som sin tränare.

Efter två säsonger på grusplaner i Stockholms utkanter, var det dags för någonting nytt. Även om tiden i korpserien var en glad tid ville fotbollsdrömmaren Jocke nå högre. Sträcka sig mot äran att spela i den riktiga serien, med riktiga lag och riktiga domare. Sagt och gjort, IF Söderkamraterna fick sitt alldeles egna seniorlag. Självklart med Joakim Lublin vid rodret.

Man kan väl lätt påstå att framgångarna lyste med sin frånvaro. Såväl lokal- som riksmedia målade ut oss som Sveriges sämsta lag. Även om han fortfarande i dagsläget hävdar att han blev felciterad, så hade journalisterna en poäng. De hade faktiskt det, Jocke. Vi släppte in tresiffrigt antal bollar och stämningen var knappast på topp. Jag valde att lämna.

Men sedan hände något. Nya spelare, nytt mod och en Joakim vars glöd aldrig kommer att slockna. Vi började vinna och vi började lägga de tuffa tiderna bakom oss. Kalla mig medgångsmänniska om du vill, Joakim, men jag kom tillbaka. Och det var mycket tack vare ditt lysande spel på mittfältet som lyfte oss.

Jocke har en förmåga att hålla i bollen, styra spelet och slå de smarta passningarna. Han har förmågan att lyfta oss andra som spelar runtomkring. Med sin vilja och sin glöd inspirerar han oss till att spela på gränsen av våra förmågor, och ständigt försöka slipa på våra tekniker. I vått och torrt är han på träningarna, lägger ut koner, berättar om hur "kvadraten" går till. Utan honom skulle vårt lag inte existera, för det är Joakim Lublin som är Söderkamraterna.

Liten bonus

Det här är inget som är relaterat till Söderkamraterna annat än att jag och Björn spelar i laget. Följ med oss på vår resa till Enköping - Sveriges närmaste stad - genom att lyssna på spåret.

Enjoy!


Sveriges närmaste stad by FredrikThambert

Toppen börjar synas

ANALYS. Två omgångar har spelats i Division 7 H.

Carioca KIF	2	2	0	0	11	-	2	6
BK Sol	2	2	0	0	10	-	2	6
Skarpa BK	2	1	1	0	6	-	2	4
Mosebacke FF	2	1	1	0	3	-	0	4
Zinkens FC	2	1	1	0	4	-	2	4
Fagersjö BoIS	2	1	0	1	8	-	8	3
IF Söderkamraterna	2	0	1	1	1	-	4	1
Korpen Sthlm MIF	2	0	0	2	3	-	10	0
Bagis Ultras BK	2	0	0	2	3	-	11	0
BK Höjden	2	0	0	2	1	-	9	0

Söderkamraternas start får betecknas som godkänd, även om det är med nöd och näppe. En poäng på två matcher kanske inte låter särskilt bra, men med tanke på motståndet är det godtagbart.

Bortsett från Fagersjö och möjligtvis Carioca kommer de resterande lagen att parkera sig i toppen av tabellen. Om en vecka möter vi BK Sol. Som ni kan se har det laget vunnit båda sina inledande matcher, och dessutom gjort mycket mål. Senast slog de BK Höjden (föredetta Folksam) med 4-0. Jag noterar att tre lag ännu inte har tagit någon poäng. Korpen, Bagis och Höjden har två torskar vardera och riktigt dåliga målskillnader till på köpet. De lagen måste vi slå i båda matcherna om vi ska ha någon chans att sluta i den övre halvan.

Veckans fyrverkeri: Mosebacke och Zinken spelade oavgjort förra helgen. Två mycket bra lag som vi definitivt kan räkna som vinnarkandidater.

Skrällen: Att Carioca leder serien. Oddsen är höga på att de stannar kvar på den positionen.

Inför nästa omgång: Kan vi spela som vi stundtals gjorde mot Skarpa, ja, då kan vi slå alla lag i serien. Söderkamraterna måste återigen plocka fram vinnarskallen och krigarhjärtat. Nu gäller det att ge full fart på nästa veckas träningar och hålla fokus inställt på en episk seger.

Rätt träning är vägen framåt

Träna mycket - och du kommer få spela matcher. Träna rätt - och du kommer utvecklas som spelare.

Träningsstatistiken är bra på många sätt. Den är rättvis mot de mest engagerade och spelsugna i laget, och dessutom är de som har tränat mest förmodligen också de som är i bäst form. Träning ger färdighet som det brukar heta. Men lika viktigt som att träna mycket är att träna på rätt saker. Under träningslägret körde vi en övning som gick ut på att nicka på inlägg. Resultatet var väntat, men ganska chockerande i sin tydlighet. Många, inklusive undertecknad, hade stora problem att få till en nick mot mål. Då ska det också nämnas att vi inte hade någon motståndare att ta hänsyn till.

Under den senaste matchen fick vi ett antal offensiva hörnor utan att egentligen vara i närheten av att göra mål. Det var inte kvaliteten på själva hörnorna som det var fel på. Faye gjorde utmärkta inlägg. Men vi som stod i straffområdet lyckades aldrig komma först på bollen och ännu mindre få bollen mot mål. Det är en stor svaghet som jag ser det eftersom att hörnor är ett farligt vapen. Det är bara att kolla på när motståndarna får hörna för att inse vilka farliga situationer som kan uppstå. Med andra ord är det ett område som vi i Söderkamraterna helt har förbisett.

Nickträningen, liksom endel andra områden, lyser allt för ofta med sin frånvaro.

En poäng med mersmak

Skarpa - Söderkamraterna 1-1
Matchen mot Skarpa slutade med ett mål för vardera lag. Söderkamraterna hade den rätta inställningen och borde ha kammat hem vinsten.

Det var en perfekt fotbollslördag med solsken och en lagom temperatur. Allting kändes tiptop fram till matchens tredje minut när Skarpas anfallare fick bollen i friläge och rullade in 1-0. Skrattretande enkelt för hans del men otroligt frustrerande för vår. Innan matchen hade vi pratat om att gå in och kämpa, att inte släppa in ett tidigt mål. Nu var det precis det som hände. Men istället för att börja hänga med huvudet hände någonting annat. Söder började sätta press på Skarpa och etablera spel högt upp på deras planhalva. Dan fick en fick ett bra läge som målvakten fick ut händerna på, och där någonstans började det gå upp för oss att vi kunde vinna.

Kvitteringen kom också ganska snabbt. Jag tog en löpning längs vänsterkanten och fick bollen av Björn i ett fritt läge utanför straffområdet. Målvakten var inte riktigt med på noterna när bollen seglade över honom. I takt med att modet steg började chanserna att komma. Dan fick återigen till att bra skott som gick i ribban via målvaktens händer. Mio spelade utmärkt kantfotboll och hade lekstuga med motståndarna. Rikard, Jocke och Faye kämpade effektivt ner Skarpas försök att etablera spel på mittplan. Backlinjen sattes på färre prov än väntat.

I den andra halvleken började båda lagen bli trötta. Söderkamraterna förde det mesta av spelet och Björn fick en jättechans att göra ett ledningsmål på en retur. Skarpa hade också några farliga chanser. Framförallt ett skott från nära håll som Nicklas räddade i sista stund. Men på det hela taget var vi det bättre laget och borde ha tagit hem säsongens första vinst. Vi kämpade för varandra och spelade precis det spel som passar oss. Kanske inte det vackraste men rakt och effektivt. Den mentala inställningen, som jag pratade om i föregående inlägg, var verkligen den rätta.

Matchen mot Skarpa ger mersmak. Det Söderkamraterna ska ta med sig till nästa match är hur viktigt det är att kämpa för varandra, och att ha inställningen att ingenting är omöjligt. Vi kan slå alla lag i serien om vill tillräckligt mycket. Igår var vi hungriga och ville vinna. Nu räckte det bara till oavgjort, men fortsättningen ser lovande ut. Och en sak till, 4-4-2 fungerade alldeles utmärkt igår när motståndet var svårt.

Hård nöt på lördag

På Hammarbyhöjden väntar ännu en svår match för Söderkamraterna. Den mentala inställningen kommer att bli matchavgörande.

Skarpa spelade i division sex under föregående säsong, och i förra veckan vann de komfortabelt sin premiärmatch med 5-1. Det kommer med andra ord att bli en tuff utmaning. Men det är en utmaning som vi har stått inför förut. Under tidigare säsonger har vi mött Skarpa vid ett par tillfällen och lyckats ta poäng. Det är kort sagt inte en omöjlighet, och det är hög tid att ta revansch för den usla premiärförlusten.

Hur ska vi gå tillväga?

Det viktigaste vapnet är den mentala inställningen. Alla är vi nog överens om att krigande kan räcka en bra bit. Och kriga, det är något som Söderkamraterna är bra på. Det kommer inte att handla om skönspel. Det kommer inte att handla om stora ytor och det kommer definitivt inte handla om att föra spelet. Istället gäller det att tänka i termer kring ihärdigt försvarsarbete och ett pumpande söderhjärta. Gammalt hederligt slitgöra räcker långt så länge alla är med på det. Kan vi bara enas kring det kommer har vi en god chans i helgens match. Förhoppningsvis räcker det hela vägen till tre poäng.

Snålblåst över Roslagstull

En överdrivet lång joggningtur inledde tisdagsträningen på Johannes bp. Men resten av den var rätt loj.

En relativt stor skara trotsade kalla askmolnsvindar och Barcelona-Inter på teven för att lira boll på tisdagen. I sedvanlig ordning var det kvadraten som gällde. I ärlighetens namn borde de flesta vara trötta på den övningen vid det här laget. På grund av den inledande halvmaran blev det tvåmål resten av tiden. Jag skulle ljuga om jag sa att spelet såg särskilt bra ut, men det fanns ändå en entusiasm och spelglädje där. Oerhört viktig att behålla enligt min uppfattning. Dessutom är det kul att se Linus "limpan" Wall trixa med lädret igen på mittplan efter ett långt uppehåll.

Som avslutning blev det någon form av övning som gick ut på att springa runt planen som byfånar. Entusiasmen stod Emil E och fritidsfarsan för medan vi andra var mer...oinspirerade. Småland Gillberg gjorde "hundra" armhävningar i mittcirkeln innan lamporna släcktes och ridån gick ned. På det hela taget en ganska gemytlig tillställning. Som sig bör.

Säsongspremiär i moll

Det blev en trög start på säsongen när Söderkamraterna torskade med tre mål i baken. Och nu väntar två svåra matcher mot förväntade topplag.

Inför lördagens match var stämningen på topp i truppen, och efter tre raka vinster i träningsmatcherna såg det lovande ut. Bortsett från träningslägret har det varit en god uppslutning på träningarna, och det känts som att formen är på god väg. Men mot Mosebacke räckte det alltså inte till. Enligt Björn var motståndet tufft och vi vek ned oss på tok för enkelt i inledningen av matchen. Det ville sig helt enkelt inte.
- Men normalt sett vinner vi kanske en av tio matcher mot dem, så resultatet var nog särskilt överraskande, säger Björn.

Jag pratade med Jocke via SMS direkt efter slutsignalen, och han vittnade om en stor besvikelse i omklädningsrummet. Det visar på en medvetenhet i truppen om att vi har mer att utkräva av oss själva. Att vi inte var nöjda med instatsen betyder att det finns mycket mer att hämta inför kommande matcher. Och det är något som behövs, nu när de kommande matcherna spelas mot lag som tidigare har slutat som topplag i serien.

Förhoppningsvis dyker många upp på tisdag och torsdag, och att våra huvuden inte hänger lågt efter den inledande förlusten. Vi ses där!