Nästan räcker inte

Zinkens FC - Söderkamraterna 1-1

För tredje gången spelade vi 1-1 den här säsongen. En bra laginsats som tyvärr ger en ganska kass utdelning.

Allt kändes perfekt inför lördagens match på Hammarbyhöjden. Ett bra lag på banan med gott självförtroende mot ett annat lika bra lag. Söderkamraterna brukar alltid stå upp som bäst när det kommer till de svåra matcherna.

I den första halvleken spelade vi just det spel som vi är bäst på; kompakt försvar med snabba omställningar. Zinken hade en trög backlinje, vilket underlättade våra forceringar i mitten och längs kanterna. Deras styrka låg mer i fysisk tyngd och ett kontrollerat passningsspel, men som tack och lov inte ledde fram till några vassa chanser.

Istället lyckades vi peta in 1-0 genom Björn som snodde åt sig en chansboll och sköt bollen i en båge över målvakten som var på utflykt. Ledningen stod sig under resten av halvleken, även om Zinken jobbade sig in i matchen och fick ett visst spelövertag. Dan Carlström fick en smäll på foten och kunde inte fullfölja resten av matchen, men innan dess gjorde han som vanligt en mycket viktig insats på mittfältet. I övrigt spelade alla på en mycket hög nivå och de individuella misstagen lyste i stort sett med sin frånvaro.

Halvlek nummer två fortsatte i samma stil som den första med ett visst spelövertag för Zinken som dock inte lyckades skapa särskilt många farliga chanser. Söder lyckades däremot skaka fram en hel del farliga lägen som mycket väl hade kunnat innebära ett tvåmåls överläge. Men tyvärr fick motståndarna en frispark i farligt läge, och lyckades lura hela vårt försvar genom en chip över muren som deras anfallare relativt ostört kunde nicka in. När Faye sedan fick sitt andra gula kort kändes slutresultatet som det enda rimliga med tanke på matchbilden.

Det tråkiga för Söderkamraternas del är att vi hade chansen att få häng på tabelltoppen om vi hade fått med oss tre poäng från Hammarbyhöjden. Istället fick vi nöja oss med en pinne och därmed finna oss vår position i mittenträsket.